Eva

Rubriken säger vad denna inläggen handla om har tänkt att berätta hela min 2012. Det var ett år med massor med ner och uppgångar.

 

Januari var en månad då jag slösade massor med kraft och tårar till mitt körkort. Jag tog äntligen min efterlängtade körkort och så som jag har kämpat för den. Kan säga att jag älskar mitt körkort väldigt mycket och uppskatta den väldgt mycket.

 

Efter körkortet kämpade jag vidare med skolan och då kom det en dag då mina tårar fall ner som vatten och mitt hjärta sved som bara den. Den 10 april 2012 var den dag då jag förlorade min älskade mormor. Hon har lidit och gått igenom väldigt mycket med sin sjukdom. Den dag då hon lämande oss sved mitt hjärta  och det svider fortfarande men samtidigt ser jag det som en frihet till henne, hon slipper smärtan och allt ont som hon har haft och flera mediciner som hon behöver tar varje dag för att hålla henne vid liv och smärtfri. Jag saknar henne väldigt mycket och kommer att alltid göra det. Minnen med henne kommer att alltid stanna kvar, mormor du är världens sötaste mormor.

 

Trots smärtan kämpade jag igenom plugget och visp så var det maj då vi hade vår studentresa till Alanya. Det var en oförglömd resa. Jag hade inga förväntningar alls men kom hem med massor av lärdomsrika minne och erfarenhet. Sen tog jag studenten och fick även en diplom som är den datorn jag bloggar med just nu. Jag var så stolt över mig själv och även mina föräldrar. Hade aldrig i hela mitt liv tänkt på att jag lilla jag skulle få en diplom. Så mycket som jag har kämpat ger verkligen resultat. Jag komihåg att det ösregnade den dan då vi skulle tar studenten trots det var den dagen det lyckligste dan i mitt liv. 

 

Efter studenten åkte hela min familj till Vietnam det var tufft och ovanligt att veta att denna gången kommer jag att inte ser min älskade mormor igen. Förra året då hon kramade mig hårt och pussade min kind och sa att jag ska vara en duktig flicka var den sista gången jag kunde krama henne. Det är svårt att inser det men jag vet att hon finns bland molen på dagen och bland stjärnorna på kvällen och vakar över oss.

 

Efter sommaren men en underbar resa flyttde jag till Kalmar och pluggade på Engelska grund kurs. Det var första gången då jag flyttade hemifrån och verkligen lärde mig att laga mat och tog hand om mig själv. Jag hade stora hemlängtand. En tjej utan vänner och bekanta i en helt okänt stad var tuff men jag klarade mig och lärade mig att ta hand om mig själv. Jag uppskattade familjen och vänner mer än vad jag gjorde innan och verkligen tog den tid jag hade då jag var med dom. 

 

Den mörka hösten passerade förbi och visp så kom vintern. En sen lördagskväll då jag åkte hem till Gnosjö och var hos min vän Victoria händer nåt spciellt som förändrade mitt liv. Jag minns att det var den 24 november. Jag mötte min första kärlek via chattrullet vet att det låter sjuk men men jaa det är sant mer om det kan jag väl ta på nästa inlägg. =)

 

Kan säga att år 2012 var ett år då jag aldrig kan glömma det finns inget år som händer så mycket grejer samtidigt som denna året. Jag har lärt mig att kämpa mig fram till det jag vill, att ta hand om mig själv och verkligen vara självständig och stark. Jag stod verkligen med mina egna ben. =)

 

Puss och Kram <3 

Hej Bloggen det var ett bra tag sen jag bloggade, kan inte fatta att det redan har gått två år sen min sista inlägg. Jag kommer inte att lova att jag kommer att blogga varje dag. Men känner att bloggen är till för mig att verkligen skriva ut allt som jag har inom mig och som jag verkligen vill minnas som goda minne och ledsen minne som även är en läxa till mig själv. 

Kan väl säga att masssor har hänt sen den sista inläggen. Den sista inläggen var i maj 2011, efter maj så sommarjobbade jag i Falkenberg hos min mosters restaurang och inget speciellt har hänt. Jag var då 18 och kämpade med skolan och livet, vad jag ville i livet och hur min framtid ska vara. 

I augusti 2011 började jag tredje året i gymnasiet det var då jag verkligen tog tag i mitt liv, jag slutade att dagdrömma kämpade i skolan oc kämpade samtidigt med körkortet. Jag minns att det var en tuff period då jag verkigen kämpade och det som jag fortfarande är stolt över mig själv hur jag var då. Vid den tiden släppte jag verkligen alla kärlekskänslor. 

 

Jag var verkligen en me- generation is all about me, myself, I and me again. Jag mådde jätte bra genom att bara fokusera på mig själv, mitt liv och inga killar ska komma in och påverka mitt liv och mina känslor. 

Sitter nu och tänker varför jag inte kan vara så som jag var innan? Jag har blivit svagare mycket svagare fast det kan jag berätta i näsa inlägg puss och kram bloggen! <3